Lite mör

Igår var det dags att vara på praktik bland de minsta barnen igen. Jag tycker att det är roligt och intressant. Massor att lära sig. Små små fingrar som försöker ta tag runt mitt finger men det går inte riktigt för fingrarna räcker inte runt. Små små fötter som sparkar lite och söker stöd i tillvaron. Barn som blir lugna av att känna händer på sig. Barn som blir ännu lugnare när de får ligga hud mot hud med mamsen eller pappsen. Helt otroligt att se hur lugna barnen blir när de får komma till sina föräldrar, finns inget som slår en föräldrarfamn.



Fick springa med på en förlossning, men bebisen mådde finfint, pappan grät, bebisen fick komma till pappa och behövde inte följa med till minisarnas tillhåll på sjukhuset. Nästan så man blir sugen på en till, men bara nästan. De är ju bedårande söta när de är små, men de växer också upp till trotsande tonåringar. Precis innan det var dags att gå hem, ringdes det från mitt jobb, det saknades personal, igen. Kunde minisarna släppa en sjuksköterska till de lite större barnen? Nix, men jag fanns ju där, gick dit och kollade hur läget var, blev kvar till halvfyra imorse. Känner mig lite mör för tillfället, men man kan inte lämna sina kollegor vid ett sånt tillfälle.