Har jobbat som skolsköterska i 1 1/2 år nu, lite mer än ett år på samma skolor. Har märkt att det har tagit det här året för att verkligen lära känna eleverna. I början lärde man ju känna de eleverna med behov av en skolsköterska. Men nu får man kramar i matsalen, elever som kommer och småpratar om allt och inget när jag är på skolgården, alltså de eleverna som inte mår dåligt, utan bara tycker att det är trevligt att prata med en vuxen på skolan som inte ställer krav på de. Det känns bra, sen har det ju även inneburit att jag är mer säker på det jag gör, har lärt mig att samtala med barn på ett lite djupare plan. Det är en ynnest att få umgås med barnen, utan deras föräldrar. De är underbara små människor med massor med bra tankar och funderingar.

Har ju lärt mig massor med andra saker också, tex att alla barn inte har det så bra som vuxna utanför skolan tror att de har det. Det är viktigt med vuxna på skolan som lyssnar på barnen och är barnens "advokater" i svåra situationer. Inget litet uppdrag,skolsköterskan är en viktig person på skolan, för det som sägs hos skolsköterskan stannar där ( om det inte är så allvarligt att det ska anmälas). Alla skolor borde ha en skolsköterska på plats varje dag, det är frustrerande att behöva säga att jag kan inte stötta dig den dagen, för då är jag på en annan skola. Synd att det alltid är pengar som ska styra och aldrig barnens behov!