Fått handledning idag, ensam, de andra kunde inte. Det var bra, då sammanbrottet varit närvarande fast på lite avstånd. Handledaren är duktig på att sortera upp det som känns jobbigt, man kommer till lösningar på problemet. Skönt, alla borde få ha handledning. Man känner sig full av energi efteråt. Vilket jag gjorde idag, så jag tog tag i en av frustrationerna på det sätt vi pratat om på handledningen. Men det vi glömde bort att diskutera, var hur gör man när det i alla fall inte blir som man tänkt sig? Kör huvudet rakt in i väggen, igen. Undrar hur många gånger man kan köra huvudet i väggen innan orken eller huvudet tar stryk? Vill verkligen inte bli en gnällspik, vill att skolsköterkseyrket ska utvecklas, men jag kanske vill för mycket? Förmodligen. Skolvärlden är inte redo för mina åsikter ännu, tror jag.

Vet att jag sticker ut hakan, men slå på ni bara, jag står eventuellt pall ett tag till, för fogar mig, det kan jag inte. Jag menar inte att det är någon som gör ett dåligt arbete, tvärtom, absolut inte, men man kan alltid förbättra saker, så att eleverna får det ännu bättre än vad de redan har det.