Visade termometern här hemma innan det var dags att åka iväg till stallet. Klart tankarna tänkte att ska man verkligen rida när det är så kallt. Men ordentligt påpälsad efter lager på laget principen, även på händerna, så begav vi oss till stallet. Stjärnklar himmel, gnistrande snö och med hästar som ser ut som små troll, tog vi oss an ridlektionen. Händerna är mitt stora bekymmer, ffa fyra fingrar som jag har förfrusit för flera år sedan, i ett stall såklart. Har provat det mesta i vantväg, de bästa hittills är tunna innerhandskar och ett par lite tjockare vindtäta (vore ju bra om de var det, har tappat bort just de) över. Men det är ändå kallt i början av ridektionen, innan man har fått upp värmen. Idag var jag på väg att ge upp efter 7-8 minuter. Då kändes det som att istället för fingrar hade jag två kylklampar till händer, det gör så j*#^*a ont, så ont så man nästan lipar. Det är så svårt att hålla i tyglarna med kylklampar till händer. Men som tur var hade Yrja gått lektionen innan, vilket betydde att det inte krävdes någon längre uppvärmning för hennes del, så när det väl blev lite fart, med volter och tölt, trav och galoppfattningar utan stigbyglar, så var jag riktigt varm.
Så det blev en underbar ridtur under den stjärnklara himlen! En riktig energiboost! Skänker ridläraren en varm tanke, hon hade tre lektioner efter varandra, det hade mina händer aldrig klarat av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar