Inte långt kvar

Veckorna formligen springer ifrån mig.
Har nu ett par veckor kvar att jobba på mitt nuvarande jobb. Arbetet bara hopar sig. Börjar förstå varför många skolsköterskor går "in i väggen". Tänker verkligen försöka att hålla mig borta från den väggen.

Men tänk er att ha en chef som egentligen inte har en aning om vad du gör på jobbet. Det är en komplicerad situation. Chefen vet hur basprogrammet ser ut och vad det är som ingår i det, på papper, men inte i verkligheten. Har egentligen ingen koll på hur många elever det är som söker upp skolsköterskan för att få lite vuxenkontakt, för att få gråta ut en stund när kompisarna är elaka, som ramlar, som behöver prata av sig om hur de har det. Samtalen till föräldrarna, samtalen med lärarna. Funderingarna man själv sitter oc klurar på kring en del elever. Behovet av att få konsultera en kollega. Lägg där till alla möten man helst ska vara med på. Plus irritationen från skolpersonal när skolsköterskan inte kan säga så mycket om en elev pga sekretess.

Drömmen vore väl en rektor som var sjuksköterska i botten, eller kanske en central chef för alla skolsköterskor inom en kommun, som själv har erfarenhet av yrket. Så fick skolorna "köpa" tjänsten. En helt unik lösning. Då skulle den chefen kunna ta diskussionerna med rektorer samt stödja skolsköterskorna.