Sista arbetsdagen

Idag var det då dags för sista arbetspasset på barnkliniken (jag ska ju jobba lite extra i jul, å så är jag tjänstledig till att börja med, men men), sista officiella arbetspasset. Har tänkt mycket på hur det skulle komma att kännas, sista dagen. Det var fler än jag som hade tänkt den tanken, hade jag fått en guldpeng för varje gång någon frågade mig idag hur det kändes, hade jag tjänat massor med pengar. Jag kan inte svara på den frågan, men jag kan ju försöka. Det känns trist, spännande, jobbigt, som en utmaning, konstigt, kul osv.

Barnkliniken är ju MITT jobb, det är där jag har fostrats till den barnsjuksköterska jag idag är. Det är mina underbara arbetskollegor som har lärt mig allt jag kan (ja åtminstone en del av det :-)).

Jag har stålsatt mig för den här dagen i någon vecka nu, inte riktigt velat veta av att den skulle komma. Men idag kom den i alla fall. Jag har inte gråtit så att någon har sett det, tror jag, kramat de flesta, fast men långa mellanrum för att jag skulle hinna återhämta mina känslor och inte brista ut i storgråt, jag gråter ju för allt. Några var jobbigare att säga hejdå än till andra, det är ju svårt att stå alla typ 70-80 pers nära.

Men nu blickar jag framåt, imorgon kommer Canadavännerna hem, lovely. På måndag väntar det nya jobbet på skolan. Ska bli spännande att se hur det känns! Nu närmast väntar kudden.