Det var länge sen jag var riktigt nervös inför att prata om PNV, men idag var jag det. Så där jobbigt nervös så att man behöver ha koll på vart närmaste toalett finns, att man inte riktigt minns vad man säger i början innan nervositeten släpper. Minns att jag sa ordet "jättebra" ett flertal gånger, kom liksom på mig själv när jag sa det, att det där har jag ju sagt tidigare, flera gånger. Vet ju att mitt ordförråd består av fler superlativ än "jättebra". Måste försöka slipa på det till nästa gång. Sen så här efteråt så undrar man varför man var nervös, jag kan ju det där. PNV är mitt lilla hjärtebarn, ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Min förhoppning är att jag ska kunna förmedla känsla med att arbeta med PNV, att det egentligen inte finns något annat arbetssätt. Det är det bästa både för personal och för patienter, helt klart!
Sen kan man ju bli lite trött på att folk inte kan säga, vad roligt att det gick bra för er, utan nonchalera och vara lite ointresserad. Det värmer inte! Men man får vara som en gås - bara låta det rinna av!
Jag vet att jag är helt fylld av energi efter en PNV-föreläsning, men det är väl en bra sak?
2 kommentarer:
Bra jobbat Mia! Det finns massor med avundsjuka människor runt omkring oss som inte gör annat än letar fel på de som har lyckats... Var stolt och på med gåsjackan!
Vad duktig du är!!! Det är härligt att ha en sådan drivkraft på jobbet som du är!
Skicka en kommentar