Hur gör man?

Igår beordrade jag tonåringen att städa sitt rum, städa i hallen (tonåringens ansvar förra veckan) samt städa hos tonåringens kanin. Det här är sånt som ska göras, vi har tillsammans kommit fram till att detta ska hon hjälpa till med för att få ut hela sin månadspeng. Helst ska det ske utan tjat. Men i vilken värld bör man bo i för att slippa tjat?I den världen hade jag inte behövt beordrat tonåringen till dessa saker igår, utan det hade skett per automatik. Allt skulle göras innan kompisarna dök upp, "inga problem, mamma".

Imorse kom vi fram till att hon lyckats med att städa sitt rum, alltid något, men det andra hon skulle göra, nix pix, det var axelryckningar och blickar mot mig i morse som talade om att jag var typ dum i huvudet, som ens kunde tro att hon skulle göra allt det!

Svårt med positivt tänkande i dessa lägen................................................................
Hur gör man med en tonåring? Jag saknar instruktionsboken!