Sorg

För drygt en vecka sedan dog en arbetskollega, så sorgligt att avsluta livet mitt i livet. Eftersom jag jobbar ytterst lite nu så har jag inte tagit in det riktigt förstod jag idag. För idag var det minnesstund, och sorgen slog mig rakt i ansiktet, då gick det upp för mig att hon är borta, för alltid. Vi var inte nära vänner på något sätt men jag gillade att jobba ihop med henne och det kommer att ta ett tag innan jag förstår att hon inte kommer till jobbet. Lite närmare den insikten kom jag idag. Men usch vad jobbigt det var!

Tänk att det bara tar slut, helt plötsligt så finns man inte mer.....

Krama dina närmaste en extra gång varje dag!

Carpe diem!