Min nioåring.....

Har snuddat vid ett ämne tidigare i somras, nämligen det om att vara mamma till en om är nio år. Det är verkligen inte det lättaste. Igår kväll var det "världskrig" här hemma på kvällen pga av läxläsning. Det höll på i 2-2½ timma, sen gjordes läxan galant under 15 minuter! Det var bara det att det inte passade J just då...Morgonen idag började med att jag gick upp och väckte barnen
Jag - Godmorgon, nu är det dags att gå upp (med min trevligaste röst)
J - Jag tänker inte gå upp!
Jag - du behöver inte gå upp riktigt än, svaret på det är något mumlande ur kudden.
Det går 10 minuter sen kommer J ner, sätter sig i trappan
J väldigt butter- vem har sagt att jag vill ha gröt?
jag- ingen, men nu är det det som serveras till frukost idag
J lite arg nu - jag vill inte ha gröt till frukost!!!
Jag - det är det som finns idag, men strunta i att äta då. Jag orkar inte bråka med dig!
J- ska vi cykla till skolan idag?
Jag - ja det ska ni, pappa skjutsar mig till tåget, så ni får cykla idag.
J ännu mera arg - jag tänker inte cykla!
Jag - du har två alternativ, gå eller cykla! Fortfarande är jag rätt lugn, otroligt nog!
J nu skriker han- jag tänker inte cykla idag!
Sen springer han upp på övervåningen och vägrar komma ner! Där uppe är han när vi åker iväg och han vägrar prata med oss. Känns inte alltför bra att lämna honom i det tillståndet men vad gör man? Stor-J ringer hem vid halvåtta. Då har han har ätit frukost och dom är på väg att cykla till skolan, J är på ett strålande humör......