Att prata i telefon

Jag har inte haft tid att äta frukost med min vän L sen jag började skolan och jag saknar det så mycket. Vi har ju alltid lyckats få till våra "frukostar" via telefon när barn och karlar är på skolan och vi haft en ledig förmiddag eller en ledig dag. Men nu är jag ju i skolan typ hela tiden och det går inte at ta samtalen när resten av familjen är hemma. Vet inte men det är något konstigt som händer så fort jag har en telefon till örat och de andra är hemma. De kan ha varit tysta, upptagna med annat inte ens varit där jag är innan. När telefonen ringer och det är till mig så är det som om dom dras till mig, som flugor dras till socker eller getingar till saft. De pratar med mig också, våran telefonlur är inte särskilt liten så det syns att jag pratar i telefon om inte annat så hörs det ju att jag pratar med någon annan. Men det är samma visa varje gång, det är alltid något som ska besvaras på EN gång, ett sår som ska plåstras om trots att det inte har behövts tidigare, framförallt ska jag prata med familjen och inte i telefon. Det hälper inte ens att jag byter rum, jag blir förföljd!

Det är tur att det finns sms, bloggar och mail, men det är inte samma sak. Saknar verkligen en frukost per telefon!