Jag visste det...

Våra barn är rätt så duktiga på att bråka, tjata och tjafsa med varandra. Oftast känns det som att de är i luven på varandra HELA tiden. Det går inte många minuter på en dag innan de har hunnit argumentera om något, oftast har då J retat M och hon blir sur och gnäller om det medan J inte förstår vad hon pratar om, han har ju inte gjort något!! Nu är ju M på semester med moster och kusin medan J är hemma med oss. Båda två har uttryckt att det skulle bli skönt att vara ifrån varandra, så att de slapp bråka, vi kunde ju inte annat än hålla med. Fast visst känns det trist att ens barn bråkar hela tiden, allt man vill är ju att de ska tycka om varandra och förstå vilken glädje det är att vara två, men det har inte riktigt gått in. Men igår var jag och J och badade, då sa han att det hade varit kul om M varit med! Gissa om jag tappade hakan. Idag var vi och badade igen min mobil ringde och det var M som ringde från västkusten, hon ville inte prata med mig utan med sin lillebror, hon saknade honom. Gissa om hakan tappades igen ?!Tyvärr så hade J inte tid att prata med henne för tillfället, han var upptagen med att dyka från treans trampolin (fast det fick han inte för sin mamma, men inte kan jag gå upp och hämta honom på trampolinen). Men det leendet som spred sig över J:s ansikte när M ringde senare på kvällen var helt underbart att se, det var ett leende som visade hur mycket han tycker om sin storasyster. Jag visste väl att de långt där inne någonstans gillade varandra. Det kanske är så att syskonkärlek oftast är bråk, men att man tycker väldigt mycket om varandra ändå. Vad jag vet just nu är att mina två barn tycker om och längtar efter varandra när de inte är tillsammans! Ibland är det härligt att vara mamma!