Idag bjöd jag och barnen in oss på kaffe och saft inne i stan hos kompisar. Jag bestämde att vi skulle cykla, det var fint väder ute och det är bra med lite vardagsmotion. Men när J fick höra det satte han sig på tvären, sen har han suttit på tvären resten av dagen.... Det frestar verkligen på tålamodet att diskutera ALLT och då menar jag ALLT med en kaxig blivande nioåring. Jag hoppas att de här dagarna när J kliver på mina nerver inte är sådana dagar han kommer att komma ihåg allt för väl när han är vuxen, då har han i så fall tråkiga minnen av sin mor.
Ett exempel från cyklelturen, vi är på väg in till stan, känner av tidspressen något då det har tagit lite längre tid hemma än planerat, cyklar förbi en nyanlagd lekpark, där vill J såklart stanna. Men jag säger att det hinner vi inte nu, utan vi kan göra det på vägen hem. Då bromsar J in sin cykel och tänker absolut inte fortsätta cykla, utan vill vara på lekplatsen NU! Efter mycket om och men, kommer vi vidare, jag lite mer svettig och J om möjligt ännu tvärare. Självklart stannar vi till vid lekplatsen på hemvägen (jag håller oftast det jag lovar), jag stod vi den där lekparken snällt en timme och ville sen åka hem, men nej då kom tvär-J fram igen, men vi kom iväg efter 20 minuter av hot och mutor, muta i form av att jag lovat att vi ska cykla dit en dag nästa vecka, då J är själv hemma med oss föräldrar. Jag som trodde att lekplatsdagarna var över.
Sen har det tvära fortsatt växlat med pussar och kramar och du är världens bästa mamma-meningar under dagen och ända fram till sängdags då J muttrade i trappen att vi var sååå sura jämt, men kramen strax efteråt var full av kärlek och inget surt fanns där just då.
Det är tydligen jobbigt att bli nio år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar