En lista

Fem tankar om min söndag

• Idag fick mannen komma hem en stund på permis, underbart.
• Det finns trevlig personal som kan hälsa och informera även inom vuxenvården
• Goda vänner som hör av sig och stöttar
• Middag hos grannen, grillad kyckling och karreé och rotsaker i ugn, mums
• Bryt ihop och kom igen, starkare.

Vuxenvård.....

Att vara anhörig inom vården är en spännande och skrämmande upplevelse. Inser att många av personalen på en vuxenavdelning har glömt bort varför de är där, PATIENTEN. De tar för givet att patienten ska veta hur det fungerar på en avdelning, vilket är svårt när man aldrig legat på sjukhus. Sjuksköterskor som inte hälsar när de kommer in, inte berättar vad de gör, utan bara gör, hmm, information är viktigt. Inte kommer in och utvärderar smärtlindring, hur f*n ska de då veta om det hjälper eller inte? Inte talar om vad de har för rutiner, vilken tid det serveras frukost, lunch, middag, kvällsfika, serveras det överhuvudtaget? Ska man hämta själv, vart isåfall, eller kommer de in med det? etc.

Att informera patienten om rutiner, tex mat, ronder, tala om vem man är som jobbar, hur dagen kommer att se ut, m.m leder till en nöjdare, tryggare patient, som känner sig omhändertagen och sedd.

Det finns bara ett arbetssätt i vården, PATIENT NÄRMRE VÅRD!
Kom igen nu vuxenvården, sätt patienten i centrum så ska ni se att alla kommer att bli mer nöjda, patienter, anhöriga och personalen!

Dementi

Måste dementera uppgifterna i det förra inlägget. Tydligen är det kollegorna (både ssk och läkare) på familjeläkeriet man inte ska lita på. Det var de som inte tog emot, inte ville, inte lyssnade, ställde fel diagnos. Det finns andra sjukdomar än magsjuka, om ni inte visste det! Ska nog ringa dit på måndag och berätta det, och lista oss hos någon annan FLM.

Fy fan

Ska aldrig mer lyssna på kollegorna på 1177. Ska gå på min intuition. Hoppas att de är medvetna om vilken makt de besitter när de bestämmer vem som ska få komma till läkare eller inte. Den här gången hade det kunnat gå illa.

Blir trött på mig själv när jag gör som man ska, ringer HSU (1177) för att gå den rätta vägen till att få vård. Ska aldrig mer göra det, hädanefter skiter jag i vad de säger i telefonen. Jag förstår att folk ljuger och tar i när de pratar med sjuksköterskor i telefonrådgivningen för att få komma till läkare.

Nästa gång åker vi direkt utan någon kontakt med 1177

Tisdag

Idag var en lite mindre bra dag!

Måste bara ge alla ensamstående föräldrar en eloge för hur ni klarar av vardagen och helgen och allting hela tiden.

Mannen var i väg i fyra dagar förra veckan, allt gick hur bra som helst, barnen hjälpte till hur bra som helst. Men det var så skönt när han kom hem. Men nu ligger han däckad i sängen sen igår förmiddags, orkar inte ens komma upp ur sängen. Lite orolig är jag för honom, vet inte riktigt vad som är felet,

Detta har resulterat i ett enormt pusslande för att få barnen till skolan, de åker ju med mannen, (ska de åka med mig, kommer de 45 minuter för tidigt till skolan), hinna hämta efter skolan, skjutsa till träning, hämta från träning, laga middag, göra läxor m.m. Hoppas att han blir frisk snart (lite ego, jag vet)

Måndag

Idag har varit en bra dag. Känns som att jag börjar få yttepyttelite ordning och reda på tankarna. Känns bra!

Amygdala

Måste lära mig att tygla min amygdala, den styr alldeles för mycket när det är diskussioner med tonåringen. Måste kanske ha en strategi som jag kan ta till innan jag kläcker ur mig olika straff för att tonåringens beteende inte är vad jag förväntar mig. Jag jobbar på det, men det fungerar inte i alla lägen, tyvärr. Sen får jag ångra mina hårda ord, till en viss del, för beteendet är inte ok, men straffen kan i vissa fall bli lite väl många och hårda.

Tufft att vara tonårsmorsa, tufft att vara tonåring, *djup suck*!

Vilken vecka

Från i måndags när det var rätt deppigt i huvudet på mig, så har jag hunnit bli påkörd bakifrån på E18, hamnade på akuten med nackkrage, röntgen. Som var bra, det var ju skönt. Ont i nacken och vänster axel fortfarande, men annars är det ok. Kollar väldigt mycket extra i backspegeln för närvarande.

Jag har också hunnit med att träffa tjejerna för en fika på espresso house. Hur trevligt som helst, vilket måste ha bidragit till att den här dagen var en av de roligaste hittills på jobbet. Ni lyfte mitt humör! Flera elever som hade gjort sig illa (man kan ju inte önska att eleverna ska skada sig, men jag tyckte det var kul), elever som ville prata, föräldrar som ville prata med skolsköterskan om deras barn, få expertråd. Fast då undrar jag vart de ska vända sig, för expertråd alltså. KUL!

Märkte att akutsköterskan poppade upp i huvudet på mig när det var ett akutfall, var nästan på väg att skjutsa eleven till akuten själv. Sen sansade jag mig lite, försökte tänka lite mindre "akutigt". Gjorde en omläggning, lugnade eleven, bad sen eleven återkomma en timma senare för en ny koll. Då var det bra. Det svåra är att det inte finns någon annan att fråga, det är jag som ska ta beslutet utan att konsultera en kollega. Svår omställning när man alltid haft kollegor omkring sig, men nyttigt och utvecklande för sjuksköterskerollen tror jag, att man måste våga lita på sitt eget omdömme. Kommer att ta ett tag, antar jag.

Oj vad långt det blev, sorry!

?

Dubbla känslor inför det jag håller på med. Älskar mina nya arbetstider, helt underbart att få träffa familjen till frukost varje morgon, ha möjlighet att äta middag tillsammans varje kväll. Inget man varit bortskämd med de senaste 10 åren. Men saknaden efter avdelningsjobbet har gett sig till känna, eller så är det jobbarkompisarna jag saknar, eller känslan av att känna att det jag gör, gör skillnad för barnen jag träffar. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som fattas mig.

Att komma från avdelningens strukturerade värld, till skolans lite mer ostrukturerade värld, känns lite frustrerande. Försöker minnas känslan när jag började jobbet på avdelningen, men minns bara rädslan av att göra fel, att något skulle hända mina patienter. Den känslan är inte lika den här gången, utan nu är det nog mer att jag skulle missa något, som jag inte vet om att jag ska veta/göra.

Nej, spikmattan nästa!

Nu är det bokat

Om 182 dagar landar vi i Canada för tre veckors semester hos Fam. Björk . Det ska bli sååå roligt!

och idag är det dags för..........

myyyyslöördag :-)



(snacka om bloggtorka)

Nu är det..........

..........fredaaagsmyyyys :-)

Ryktet går........

Nu har ryktet spridit sig bland eleverna på den ena skolan att det finns en skolsköterska i huset. Tre elever som behövde lite omvårdnad, hade alla med sig minst tio som tittade på hur en skolsköterska ser ut.

Har varit själv idag, min mentor skickade jag till hennes skola, så att även hon kommer igång med arbetet. Men dock bara ett telefonsamtal bort, och det blev en del telefonsamtal.

Lunch fick jag äta med goda vänner från avdelningen, så trevligt!

Var på min första EHT (elevhälsoteam), det var en upplevelse, har lite svårt att se vad lilla jag ska kunna bidra med på dessa möten. Men det klarnar väl förmodligen, förhoppningsvis.

Första eleven

Idag hittade första eleven till skolsköterskan, mig alltså!
Det gick bra, eleven överlevde mötet och det gjorde jag med.

Annars så fortsätter jag att försöka få någon form av ordning på allt nytt, det kommer att ta tid!

Biltrafiken

Ok, det finns många rötägg i trafiken som inte borde ha körkort!

Till denna insikt har jag idag kommit efter två dagars pendlande. Måste lära mig att tygla mitt "vilda" humör i bilen. De kör ju inte fortare för att jag gapar i bilen, eller en megafon kanske? Det är inte farligt att köra snabbare än 80 km/h på en motorväg, fast det är vinter ute!

En sak som fascinerar mig är såna här vägar där det är omväxlande 1 och 2 körfält. När det är två körfält kör alla i 100 km/h, sen när det blir ett körfält kör ALLA i 75 km/h. Samma förare som nyss körde 100. Varför? Kan någon förklara det här fenomenet för mig, för jag fattar inte!

Jobbstart

Idag var det då dags att börja jobba efter att ha varit ledig i nästan tre veckor.

Trodde aldrig att jag skulle somna igårkväll, men med hjälp av spikmattan så somande jag utan problem.

Väl på skolan idag så fanns där inga elever idag, de börjar imorgon. Bara en massa ivriga lärare och en mycket förvirrad skolsköterska. Hade egentligen ingen aning om vad jag skulle göra idag, läste lite mail, satte på värmen. Sen funderade jag ett tag, då hade jag funnits på plats i 45 minuter...................då kom den andra skolsköterskan, C, i mitt nätverk in på mitt lilla rum. Gissa om jag blev glad. C kommer att vara med mig resten av veckan och det är jag tacksam för. På eftermiddagen har jag terroriserat två andra skolsköterskor med mina frågor, både via mail och telefon.

Massor med funderingar

• vad svarar man när det ringer?
• vad behöver jag ha för inlösen?
• hur beställer man läkemedel?
• vart ligger apoteket?
• hur mycket kaffe får man dricka, kostar det pengar?
• vart står micron?
• var, var, var......

en del kunde de svara på, resten får jag försöka att räta ut under den närmaste tiden.

Toaletten har jag hittat till, vilken tur!

Nu ligger jag i soffan som en urvriden trasa, helt slut. Men det är bara på det imorgon igen, ser fram emot det.

Saknade mina arbetskamrater när jag skulle fika och äta lunch idag!

Bilder från morgonens promenad

Det är ju fortsatt kallt ute, men idag trotsade vi kylan och gick ut och fotade i närområdet

Gammal

Kände mig helt plötsligt lastgammal. Sitter i soffan och stickar, tittar på Tv med min man och min son. Vart har tiden tagit vägen? Det var ju inte länge sen jag var ung, vild och vacker? Dags att gå ut å svänga de lurviga!

Rädd för tandläkaren? japp

Bland det värsta jag vet är att gå till tandläkaren. Beror mycket på den danska tandläkare jag hade när jag var yngre. Jag förstod inte vad hon sa, hon förstod inte vad jag sa. Gipset (som skulle bli formen på mina tänder) som rann i gommen och ner i halsen, där det inte så vitt jag vet växer några tänder, lagning utan bedövning, vi förstod ju inte varandra!

Idag var det då dags för den årliga kontrollen, tiden har jag ändrat ungefär tio gånger, så det var verkligen dags. Jag är så nervös innan, så jag minns inte vad jag ätit till frukost, eller vart jag parkerade bilen (vilket blev lite jobbigt när jag skulle hem). Så fort jag kommer in hos tandläkaren så börjar svettas ymningt, mina knogar blir vita.

Tandhygienisten (som det var idag) var som vanligt hur trevlig som helst, men det hjälper inte. Men jag har skött mig på hemmaplan, inga hål, lite tandsten, som hon av händelse hade en lucka att ta på en gång. Det var nog planerat från hennes sida, hon vet ju vilken tandläkarskräck jag har. Men nu är det gjort! Skönt! Nu är det bara 12 månader tills nästa gång, enligt tandhygienisten, men jag vet att det kommer dröja längre, pga av mina ombokningar av tiden.

Scrappat album

Jag scrappade före jul och skrev inte allt för mycket om det, för det var en julklapp. Jag scrappade ett album med bröllopsbilder från våra vänners bröllop.

Här kommer lite bilder från albumet....................

Klicka på bilden om du vill se det i större format!

Kan ej rekomenderas

Jag har haft samma frisör hur länge som helst, typ 10 år eller nå't. Men nu har frisören valt att lägga ner sin salong, vilket innebär en stor förändring för mig. Hårt!

Förra veckan var jag bara tvungen att klippa mig, det gick inte att vänta en sekund till. Ner på stan och gick runt och tittade in hos olika frisörer. De flesta var fullbokade så klart några dagar före nyårsafton. Till slut fick jag en tid. Klippningen är inte som den brukar. Sen köpte jag färg, sa ganska tydligt att jag inte ville ha med rött i, utan det skulle vara riktigt mörkt, nästan svart. Fick med mig färg hem, nog f*n blev det rött. Min förra frisör, hon hade vetat exakt vilken färg jag ville ha, och hon hade kunnat klippa mitt hår utan att jag ska bestämma hur långt det ska vara i nacken, eller runt öronen, eller hur lång luggen ska vara, eller hur långt det ska vara uppepå.

Idag färgade jag det igen, nu är det svart!

Men att färga håret två gånger på mindre än en vecka kan verkligen inte rekomenderas! Håret är som tuggummi.............

Jag vill ha min frisör tillbaka! NU! (eller det räcker om 8 veckor, när det här hemska har växt ut!)